Sensorer som skänker trygghet

Föregående

När Villy Marklund, Skellefteå, vaknar är det början på en uppkopplad vardag. Runt om i bostaden finns nämligen rörelsesensorer som skickar aviseringar till hans dotter, något som skänker trygghet hos både Villy och hans anhöriga.
– När jag vaknar på morgonen och slänger av mig täcket så blinkar bollen på väggen, och när jag går ut ur rummet så blinkar den som att den säger hejdå, säger Villy.

”Bollen” han pratar om är en av de rörelsesensorer som monterats in i hans lägenhet genom iVO-projektet. Förutom rörelsesensorer på väggarna har han även sensorer kopplade till ytterdörren, balkongdörren samt till kaffebryggaren, mikrovågsugnen och tv:n.
– Det är nästan detsamma vad jag gör så skickas det signaler. När jag sedan går in i köket och slår på kaffebryggaren så börjar den lysa i en annan färg, berättar Villy nöjt och fortsätter.

– Jag tycker väldigt bra om det här systemet och är glad och tacksam över att det finns monterat i lägenheten. Det funkar perfekt och jag har inga protester. Jag tycker bara att det är roligt och det känns väldigt tryggt både för mig och för mina barn. De får kontakt med mig genom signaler och rörelser i lägenheten.

Dottern Benita Rosendal är den som tre gånger per dag fått ta emot aviseringarna från sensorerna som finns i Villys lägenhet. Första testperioden, pilot 1, pågick från juli till början av september 2020. Snart ska uppföljande och utvärderande intervjuer genomföras med deltagare och anhöriga och därefter är tanken att pilot 2 ska inledas i början av 2021.
– Det har funkat bra och varit väldigt positivt att få de där sms:en tycker jag. Man ringer ju ändå och pratar med honom, men det känns som en trygghet. Det har hänt några gånger att det inte kommit någon signal från köket på morgonen den tid han brukar vara uppe och då har jag fått veta det och ringt honom direkt för att se att allt är bra.

Det var kommunen som tog kontakt med Villy för att fråga om han ville delta i iVO-projektet.
– Vi fick lite information och både vi och framförallt pappa tyckte att det lät bra, och då kände vi att vi kunde ställa upp i projektet, säger Benita.

Att anhöriga kan ta del av hans rörelsemönster är inget som Villy tänker på.
– Jag bryr mig inte om det där. Det funkar bra och påverkar inte alls mig på något sätt. Nu har jag haft det så länge så jag tänker inte på det förutom att jag märker att det blinkar till när det är mörkt.

Tvärtom uppskattar han projektet och hoppas att det framöver kan bli permanent så att fler får ta del av det.
– Jag hoppas att det här utvecklas ännu mer så att folk börjar få det. Åldringsvården ser ju ut så i dag att vi får finna oss i att bo hemma och då känns det tryggt att Benita kan få signaler om det händer något.

 

Föregående Dela på

Fler inlägg